En rastlös filmfantast?

Jag fattar inte. Jag sätter mig och kollar på en film, jag blir rastlös trots att filmen är bra, jag går runt här hemma och småsnackar med alla gayar, jag sätter mig och kollar på filmen ett tag till, blir rastlös igen, ringer och snackar med en person i en timme och nu är jag här igen och verkligen redo att se klart den jävla braiga filmen. Varför blire så här varje gång jag ser en film? Stört ju!
Det tog mig tre dagar att se interview with the vampire förut, why the face liksom. Berodde det på tom cruise heta vampyrtänder? berodde det på brad pitts läskiga ögon? Nooooope. Jag ska allvarligt lägga in mig på film-rehab. WOOOOP :)
Men hörrni. Även om jag bara sett 52 minuter och 42 sekunder utav filmen så tänker jag ändå rekommendera den! jag vet inte om det är hormonerna eller att jag håller på att bli en känslig människa som jag faktiskt gråter till den här filmen. Den är mysig och sorligt gay. Dear John heter den i alla fall! 

Den mysiga trailern ;);););)


Ha're nice!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0